Jag tror inte på någon särskild gud eller så.

Jag tror ibland på att de som inte längre finns hos oss på jorden finns någonstans och vakar över oss. När jag har det svårt så tänker jag att min mormor finns hos mig och hjälper mig. När hon levde så vet jag att hon älskade mig mer än allt annat på jorden och att hon skulle gjort vad som helst för mig. Så då är det skönt att hon, även fast hon är död, kanske finns med mig ändå. Hon finns ju ändå i hjärtat på mig liksom.

Jag tror på att man behöver något att tro på. Låter kanske lite komplicerat...

Men det jag menar är att det spelar ingen roll vad man tror på, utan att kan vara en trygghet att tro på något. Något som gör en lugn när man har det jobbigt och att det kanske inte alls är slut på livet bara för att jordelivet är slut när man dör.

Det är vad jag tror på.

Sen tror jag också på att allt blir bra med lite glitter, älvor och rosa fluff.

Det finns inte så mycket att säga om kärlek, alla andra skriver så fint om det och jag vet inte hur jag skulle uttrycka mig för att göra det underbara rättvist.

Min största kärlek är mina katter. Vissa av er kanske tycker att det är töntigt, men det struntar jag i. De finns alltid där för mig, de tar hand om mig när jag mår dåligt och de känner mig utan och innan. De har den mjukaste pälsen och ljudet av mina spinnande katter är det bästa ljudet i hela universum.

Jag och min alldeles egna katt, Bella, har varit bästa vänner i tolv år nu. Hon är den som känner mig bättre än vad jag gör. Hon sover alltid uppe vid min kudde om natten och älskar att pussas.

Jönsson, min och mammas katt, är en katt som fäller på vintern och ser ut som ett lejon på sommarn. Han spinner högst av alla och när man har honom på magen så skojar han till det och har tungan ute en stund, bara för att han vet att det uppskattas något så otroligt. Knäppkatt.

Nussepuss, även känd som Musse är min treårige svart/vita, största och mjukaste katt. Jag äger honom tillsammans med min moster. Han är nog den som har flest smeknamn, min lille tusspussenuss. En annan kul grej är att han gillar att se på skidor på tv. När det var OS i förra vintern så tyckte han att det var spännande med slalom och idag tittade han på längdskidor!

Detta är mina stora kärlekar, mina pälsklingar.

S* Frostabäckens Nella Fantasia

S* Da Capos Aquarius

och sist och störst, S* Magorias Optimus Prime.

Jag älskar att äta, lite för mycket kanske... Dock är jag ganska kräsen och äter inte fisk och skaldjur med undantag för färdigskalade räkor.

Min favoriträtt är (och har alltid varit) min pappas köttfärspaj. Extra lyxigt är det om den innehåller bacon och gul paprika samt att det finns kall bearnaisesås till. Pappa Tommys specialpannkakor är också så sjukt goda. En rätt som jag också älskar är hemmagjorda piroger med vitkålssallad som jag själv gör, mums vad gott! Pasta med min egengjorda ädelostsås är också underbart. Sen får vi ju inte glömma min kära mors köttbullar, mmmm... Min farmors mat är också helt fantastisk. En speciell finsk höstgryta, korv- och potatissoppa och pannkakor är några av de rätter jag älskar. Alltid hos farmor så är det hennes egna farmorbröd med ost till.

Det jag inte gillar i matväg är ju som sagt fisk och skaldjur. Makrill i tomatsås och färdigskalade räkor går dock ner. Jag gillar inte färska tomater och du skulle aldrig få i mig ärtsoppa. Annars tror jag att jag äter det mesta. Jag äter ju lite som endel skulle tacka nej till som t.ex. blodpudding med potatisbullar.

Nu vet ni lite mer om mina matvanor!

Min familj består av en mamma och en pappa. Världens bästa.

De bor på varsitt håll och jag ska försöka förklara hur de är.

Vi börjar med min käre mor. Hon heter Karin, är född -68 här i Karlstad och är yngst i en syskonskara på tre. Hon är precis lika lång som jag (eller kort om man vill säga så). Hon jobbar på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap som produktionsledare och är bäst på det hon gör. Hon är en sån som liksom jag älskar att sova. Hon är omtänksam och tänker mer på mig än sig själv. Hon har kort färgat hår i en fräsig frisyr och vill helst inte se ut som någon annan. Hon klär sig inte som andra i sin ålder och sticker ut från mängden, vilket jag tycker är asbra, jag menar, vem vill vara som alla andra? Hon är en sån som klämmer mitt på tandkrämstuben, en sån som älskar bubbelvatten, en sån som pratar med våra katter som att de vore människor, en sån som har koll på allt och vet allt om alla eftersom hon är superbra på att söka information på nätet, en sån som lyssnar på p4 varje morgon, en sån som kan äta samma sak till lunch flera veckor i sträck, en sån som alltid har en tendens att klanta sig och därmed få ur sig ett par (eller många fler) svordomar på köpet. Hon är bäst på att bleka håret på mig när utväxten är alldeles för lång, ge mig uppmuntrande ord när det är svårt, hitta snygga billiga kläder på stan och absolut bäst på att kramas. Hon säger sig inte gilla musik, trots att hon gillar Winnerbäck, Timo Räisänen, Andreas Grega, Jakob Hellman, Eldkvarn, Peter LeMarc, Perssons Pack, Staffan Hellstrand och många fler. Hon åkte ju till och med ner till Hultsfred med mig -09 för att se Winnerbäck! Hon fixar ofta lyxgrejor till oss, så som att vi bodde på hotell i Linköping och nu senast en kryssning till Åland. Hon är lika tokig i Ikea som jag och hon åker dit i genomsnitt en gång i veckan. Hon har kallat mig för sin smulevän sen så länge jag kan minnas. Hon har lika barnsligt dåliga humor som jag. Hon tröttnar fort på saker och vill ha förändring, vilket är bra för mig när jag kan få en del av hennes kläder och smink. Hon älskar fåglar och hon älskar att plocka svamp, så jag försöker lära mig lite för att kunna skryta med att jag faktiskt också kan. Som bakgrundsbild på sin telefon har hon en bild på mig när jag plockar kantareller. När jag är hemma så pussar hon mig alltid på pannan innan hon går och lägger sig och när jag inte är hemma så rings vi minst en gång om dagen. Jag skulle inte vilja ha någon annan mamma. Varför skulle jag vilja det när jag har världens bästa?

Sen har jag ju faktiskt en pappa också. Tommy heter han och han är född -67. Han är född i Dalarna och har tre äldre syskon samt två yngre halvsyskon. Hans föräldrar är från Rovaniemi i Finland vilket gör mig halvfinsk(!!!). Han jobbar som skolvaktmästare på Skåre SO och har tre skolor plus typ en miljon dagisavdelningar att ta hand om. Han älskar hockey och jobbar i utvisningsbåset på varenda hemmamatch som FBK har. På lördagsmatcherna åker slipsen på, lite fin måste man ju vara. Han döpte min katt till Jönsson efter en av Sveriges främsta hockeyspelare Jörgen Jönsson eftersom de har samma hårfärg. Han tog med mig på min första hockeymatch när jag var 4 månader och påminner mig ofta om hur mycket jag gillade Håkan Loob när jag var liten. Han har ett stort musikintresse, ungefär lika stort som jag skulle jag tro. Vi har åkt till Borlänge på Peace and Love-festivalen fyra gånger och kommer åka dit varje år framöver, ingen tvekan. Han älskar att prata om musik med mig, för att han vet att jag gillar det lika mycket som han. Han har till och med börjat lyssna på min sorts musik och på sin senaste Spotify-lista så fanns Håkan Hellström med. Någon som för typ fem år sen ”inte kunde sjunga”. Han har gett mig skivor och konsertbiljetter på min födelsedag och nu senast så fick jag Peter LeMarc-boxen i julklapp. Han blir väldigt orolig för mig när jag mår dåligt och kan nästan låta arg bara för att han inte riktigt vet hur han ska göra för att hjälpa mig. Han vet hur mycket jag älskar att åka bil och när han skulle bestämma färg på nya tjänstebilen så fick jag vara med och välja. Det blev Volga-blå. Ibland får jag följa med honom till någon av hans skolor för att äta mat, jag känner nästan alla mattanter nu. Han är jättestolt över allt jag gör och skryter ofta om mig. Han skämmer bort mig lite ibland, bara för att han vet hur mycket jag tycker om honom. Vi träffas inte så ofta, men pratar i telefon varje dag. Han är bäst på att kramas och kallar mig för hans lilla prinsessa. Han är helt enkelt världens bästa pappa. Skulle inte byta ut honom för alla pengar i världen.

Både min mor och min far säger ofta att de älskar mig, men jag har väldigt svårt för att säga just de orden.

Men de vet det ändå, att jag älskar dem också.

Marcus hette han, eller ja det gör han ju fortfarande.

Det var då jag flyttade till ett annat ställe här i stan några månader innan jag fyllde fyra. Där i huset jämte mitt bodde han. En liten kille med blont hår och runda små glasögon. Vi gick på samma dagis och lekte ofta, ofta. Vi fick nästan aldrig vara hemma hos honom, men då vi var det så spelade vi yatzy på hans rum. Jag fick alltid börja eftersom jag var yngre än honom. Ett dygn yngre. Utanför hans hus stod ett elskåp i rabatten och det var disken i vår affär där vi handlade med gröna löv.

När jag var i Danmark när jag var fem så tog jag med stenar och skrev fina ord med tuschpenna på. Stenarna hamnade senare i hans brevlåda.

På mellanstadiediscona så dansade vi tryckare för att vinna priset som ”bästa tryckare”. Men kärleken svalnade, så som den gör ibland och innan högstadiet så var den borta. Det var dock inte han och från vad jag hört, så trodde han ibland att jag fortfarande var kär i honom. Vi gick i samma klass tills vi var 16 och inbland undrar jag om han nånsin var kär i mig också.

Det känns lite ovant att börja blogga igen nu när jag har varit borta från det ett tag, men det är väl bara att ta tjuren vid hornen!

Nu tänkte jag bli lite mer seriös (hur jag nu ska klara det) och försöka ge nya läsare en chans att lära känna mig. Jag ska alltså börja med ett projekt som man gör ett inlägg per fråga på.

Nummer ett är att presentera mig själv, så här kommer det!

Mitt namn är Ida Andrea Estblom, men de flesta kallar mig för Anni, det är det namnet jag trivs bäst med. Jag är nitton men fyller tjugo i år, jag är 161 cm lång och en stolt Värmlänning.

Jag studerar på allmän linje med inriktning Digital Bild på en folkhögskola nere i Småland och där bor jag även på internat. Det är supermysigt, det är som ett litet kollektiv fast ändå inte.

Andra onödiga saker om mig är att jag är ganska intresserad av teknik och vill helst ha en lite för dyr dator, en lite för dyr kamera, en lite för dyr telefon. Det innebär ju såklart att jag aldrig har råd till så mycket annat, men det verkar lösa sig i slutänden ändå.

Jag köper skivor istället för att ladda ner dem, jag köper böcker utan att läsa dem, jag beställer grejer från tradera utan att använda dem. Jag är en av dem på min skola som får mest paket på posten.

Jag tänker mycket ”det gör jag sen” men det ska det bli ordning på. Det är ju nytt år och allt.

Nu har ni fått reda på en bråkdel av vem jag är och meningen med det här 31-dagarsprojektet är väl att ni ska få veta mer för varje dag som går.

Puss.