Min familj består av en mamma och en pappa. Världens bästa.

De bor på varsitt håll och jag ska försöka förklara hur de är.

Vi börjar med min käre mor. Hon heter Karin, är född -68 här i Karlstad och är yngst i en syskonskara på tre. Hon är precis lika lång som jag (eller kort om man vill säga så). Hon jobbar på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap som produktionsledare och är bäst på det hon gör. Hon är en sån som liksom jag älskar att sova. Hon är omtänksam och tänker mer på mig än sig själv. Hon har kort färgat hår i en fräsig frisyr och vill helst inte se ut som någon annan. Hon klär sig inte som andra i sin ålder och sticker ut från mängden, vilket jag tycker är asbra, jag menar, vem vill vara som alla andra? Hon är en sån som klämmer mitt på tandkrämstuben, en sån som älskar bubbelvatten, en sån som pratar med våra katter som att de vore människor, en sån som har koll på allt och vet allt om alla eftersom hon är superbra på att söka information på nätet, en sån som lyssnar på p4 varje morgon, en sån som kan äta samma sak till lunch flera veckor i sträck, en sån som alltid har en tendens att klanta sig och därmed få ur sig ett par (eller många fler) svordomar på köpet. Hon är bäst på att bleka håret på mig när utväxten är alldeles för lång, ge mig uppmuntrande ord när det är svårt, hitta snygga billiga kläder på stan och absolut bäst på att kramas. Hon säger sig inte gilla musik, trots att hon gillar Winnerbäck, Timo Räisänen, Andreas Grega, Jakob Hellman, Eldkvarn, Peter LeMarc, Perssons Pack, Staffan Hellstrand och många fler. Hon åkte ju till och med ner till Hultsfred med mig -09 för att se Winnerbäck! Hon fixar ofta lyxgrejor till oss, så som att vi bodde på hotell i Linköping och nu senast en kryssning till Åland. Hon är lika tokig i Ikea som jag och hon åker dit i genomsnitt en gång i veckan. Hon har kallat mig för sin smulevän sen så länge jag kan minnas. Hon har lika barnsligt dåliga humor som jag. Hon tröttnar fort på saker och vill ha förändring, vilket är bra för mig när jag kan få en del av hennes kläder och smink. Hon älskar fåglar och hon älskar att plocka svamp, så jag försöker lära mig lite för att kunna skryta med att jag faktiskt också kan. Som bakgrundsbild på sin telefon har hon en bild på mig när jag plockar kantareller. När jag är hemma så pussar hon mig alltid på pannan innan hon går och lägger sig och när jag inte är hemma så rings vi minst en gång om dagen. Jag skulle inte vilja ha någon annan mamma. Varför skulle jag vilja det när jag har världens bästa?

Sen har jag ju faktiskt en pappa också. Tommy heter han och han är född -67. Han är född i Dalarna och har tre äldre syskon samt två yngre halvsyskon. Hans föräldrar är från Rovaniemi i Finland vilket gör mig halvfinsk(!!!). Han jobbar som skolvaktmästare på Skåre SO och har tre skolor plus typ en miljon dagisavdelningar att ta hand om. Han älskar hockey och jobbar i utvisningsbåset på varenda hemmamatch som FBK har. På lördagsmatcherna åker slipsen på, lite fin måste man ju vara. Han döpte min katt till Jönsson efter en av Sveriges främsta hockeyspelare Jörgen Jönsson eftersom de har samma hårfärg. Han tog med mig på min första hockeymatch när jag var 4 månader och påminner mig ofta om hur mycket jag gillade Håkan Loob när jag var liten. Han har ett stort musikintresse, ungefär lika stort som jag skulle jag tro. Vi har åkt till Borlänge på Peace and Love-festivalen fyra gånger och kommer åka dit varje år framöver, ingen tvekan. Han älskar att prata om musik med mig, för att han vet att jag gillar det lika mycket som han. Han har till och med börjat lyssna på min sorts musik och på sin senaste Spotify-lista så fanns Håkan Hellström med. Någon som för typ fem år sen ”inte kunde sjunga”. Han har gett mig skivor och konsertbiljetter på min födelsedag och nu senast så fick jag Peter LeMarc-boxen i julklapp. Han blir väldigt orolig för mig när jag mår dåligt och kan nästan låta arg bara för att han inte riktigt vet hur han ska göra för att hjälpa mig. Han vet hur mycket jag älskar att åka bil och när han skulle bestämma färg på nya tjänstebilen så fick jag vara med och välja. Det blev Volga-blå. Ibland får jag följa med honom till någon av hans skolor för att äta mat, jag känner nästan alla mattanter nu. Han är jättestolt över allt jag gör och skryter ofta om mig. Han skämmer bort mig lite ibland, bara för att han vet hur mycket jag tycker om honom. Vi träffas inte så ofta, men pratar i telefon varje dag. Han är bäst på att kramas och kallar mig för hans lilla prinsessa. Han är helt enkelt världens bästa pappa. Skulle inte byta ut honom för alla pengar i världen.

Både min mor och min far säger ofta att de älskar mig, men jag har väldigt svårt för att säga just de orden.

Men de vet det ändå, att jag älskar dem också.