Didn't we almost have it all? When love was all we had worth giving. The ride with you was worth the fall, my friend. Loving you makes life worth living.
Jag oroar mig för pengar och börjar väl kanske inse att jag kommer vara utomlands flera hundra mil bort i fem veckor över både jul och nyår. Mina finaste högtider. Jag kommer inte vakna upp på julaftonsmorgonen och ta en limpmacka med apotekets senap och ett glas julmust. Inga lussekatter eller pepparkakor. Ingen ris à la malta, inga köttbullar. Jag kommer inte ens pynta nån gran i år. Inte ta upp de gamla fåglarna som satt i mormors gran när jag var yngre. Inte plocka upp smällkaramellerna som legat i samma H&M-påse så länge jag kan minnas.
Jag kommer inte kunna pussa på mina katter på över en månad och jag kommer inte ens få en puss på pannan av min mamma varje dag. Kommer inte kunna få en julaftonskram av min pappa.
Jag kommer inte fira nyår med Frida som jag gjort nästan alla år sen vi lärde känna varann. Kommer inte kunna pussa på henne och krama henne på det där sättet som bara vi kan kramas. För att hon är precis rätt längd för mig. För att vi liksom passar ihop.
Ingen champagne eller cava. Inga tomtebloss
Jag har i flera dagar varit så nära gråten som det går.
Tagit lugnande medicin och lyssnat på låtar från Mando Diaos kommande album. Varit vaken på nätterna och sovit på dagarna. Möblerat om. Fått dåligt samvete för att det ligger smutsig tvätt i hela badrummet som borde tvättas. Varit frustrerad över att det är minst ett år och nio månader tills jag kan få påbörja en utredning om en eventuell diagnos. Stirrat på högen av kartonger och lådor som samlats mitt i mitt rum och hoppats att den skulle rensa sig själv. Fått ångest för att jag inte har lagt upp saker på tradera som jag borde. Tagit mer lugnande. Legat i fosterställning och tänkt på låten Tusen dagar och önskat att någon kunde ta mig tusen dagar härifrån. Velat ha någon att vakna upp bredvid varje dag. Vem som helst. Tittat på mig själv i spegeln och avskytt mig själv. Inte duschat på en vecka. Plågat mig själv med att titta på fina saker på nätet som jag inte har råd med.
Vet inte vad jag ska göra med mitt liv just nu. Orkar inte ta tag i nåt. Vill bara att ett mirakel ska ske så någon kommer och rycker upp mig ur sängen och säger Hallå, nu drar vi ut och tar en kopp te och sen åker vi hem till mig och ser en film.
Sitter här i åter en sömnlös natt och läste ditt inlägg precis.. Det är så skrämmande identiskt med mitt problem. OCh jag är lugnande, antidepp i flera former osv.. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra med mitt liv.. sover bort dagarna och grubblar sönder nätterna. Man vet liksom inte i vilken ände man ska börja nysta med sig själv ungefär..
Hoppas det löser sig för dig!
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Ja, dem där jävla perioderna alltså! Men tiden går snabbare ju äldre man blir och snart är det jul igen och då är det fint att ha upplevt något annat! Keep that in mind!
När livet är som värst är det riktigt jävligt, men de där ljusglmtarna där emellan är faktiskt värt det.
Vänd om tänket, vi andra här hemma upplever saker i jul som vi upplevt massor av gånger, du får chans till nya erfarenheter. Ett år går fort och snart står en ny Jansson på bordet och allt är som vanligt igen. Den fysiska kramen kan man leva utan när man vet att man finns i någon där hemmas tankar.
Lås inte fast dig i en spiral av negativa tankar utan låt istället din kreativitet flöda åt rätt håll. Tänk på allt du KAN och VILL göra istället för det du missar!
Resten av året kommer att bli toppen, oavsett vad som händer, och det för att DU har makten att styra över ditt eget liv. Ta vara på det!
Hej. Vad är det för diagnos som du vill göra en utredning om ?
Vilka upplevelser du kommer att få! Minnen för livet. Julafton kan du fira alla andra jular men den här blir speciell!! Kram!
Vem är jag... Jag är en kille på 30 år som bor i Stockholm och jobbar på ett bageri. Hittade din blogg via en annan blogg.