Med näsan full av snor och halsen tjock av slem, ligger jag i soffan med datorn i knäet
och ser slutet av filmen Flightplan som går på femman.
Jag läser Sandras gamla blogginlägg och längtar efter att få bli vuxen.
Jag vet inte vad det är som lockar, men det verkar så befriande på något vis.

Jag funderar på hur man gör animerade bilder, ni vet, såna som rör på sig.
Jag förstår inte hur man gör. Det är svårt.

Annars är jag mest tacksam för Coca Colan som mamma köpte med hem till mig.
Tack.

8 dygn, 19 timmar och 57 minuter.