Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag, och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag, och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla, och du älskar henne ända till september.

Man vet att det är stökigt när till och med golvet säger förlåt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0