Idag tog världens bästa människa - min kusin - studenten.
Hon har kämpat på i tre långa år och jag är så stolt, så stolt!
Jag fick äran att fira henne hela dagen lång, med presenter och fika.
Bara lyckan över att få hänga med släkten hela dagen.. Det var fantastiskt.
Mår så bra när jag är runt dem. Speciellt min lilla kusin som nu har hela världen för sina fötter. Min bästa <3

Skriver inget annat än i dagboken.

Allt handlar om samma sak.

Om att sakna. Om att inte veta. Om honom.

Vet inte vad jag ska göra med mig själv.

Vet bara att jag inte fungerar. Att det är kaos.

Känns som att allt bara rasar samman och jag vet inte hur jag ska stoppa det.

Försöker hålla näsan ovanför vattenytan, men alla tricks bara rinner ur händerna på mig.

Orkar inte leva livet såhär.

Det måste bli annorlunda.