Jag bad John Blund ta med mig hem för nu hade jag sett nog och jag visste redan vart jag skulle hamna när jag dog. Så jag vaknade i min säng på morgonen och gick ut i luften på en promenad.

Mardrömmarna fortsätter. Drömmer att jag blir påkörd men känner inget. Har liksom gett upp. Inte kul alls faktiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0