Det sitter en skata på andra sidan vägen.
Den är så som jag känner mig.
Svart och vit.
Inget mellanting.
Fri. Fri att fly.
Men har inget att fly till.

Känner alla. Känner ingen.
Känner inte mig själv.
Har glömt vem jag är.
Vem jag var.
Har tappat bort mig någonstans på vägen.

Orkar inte skapa ett nytt liv.
Har ingen lust att bygga upp mig igen.
Jag går inte att laga.
Går inte att reparera.
Går inte att fixa.

Mina fjädrar har fallit av min kropp.
Här står jag naken.
Tom. Finns knappt kvar.
Genomskinlig och inte ens grå.

Jag är en fågel utan fjädrar.
En fågel utan vingar.